Gör GPS oss sämre på att hitta? Vad forskningen säger

De flesta av oss har varit där. Du har bott i ett område i ett år, gått till samma gym varje vecka, och ändå skulle du inte kunna rita vägen dit på en servett. Telefonen har tagit dig fram varje gång. Det är lätt att dra slutsatsen att GPS gör oss sämre på att hitta. Men vad säger forskningen egentligen, och hur stark är den? Svaret är mer nyanserat än rubrikerna brukar antyda.

Studien som fick stor uppmärksamhet

En av de mest citerade studierna publicerades i Scientific Reports i april 2020. Louisa Dahmani och Véronique Bohbot undersökte 50 unga vuxna mellan 19 och 35 år som körde bil regelbundet i Montréal. Deltagarna fick uppskatta hur mycket de använt GPS under livet och sedan göra flera tester där de skulle navigera på egen hand i en virtuell miljö.

Resultatet: de som hade använt GPS mer hade generellt sämre rumsligt minne när de navigerade utan hjälp. De ritade sämre kartor efteråt, lade märke till färre landmärken och använde mer sällan strategier som bygger på att man har en inre bild av omgivningen.

Ungefär tre år senare kom 13 av deltagarna tillbaka för en uppföljning. Där syntes att de som hade använt GPS mer under mellantiden också hade fått en större försämring i den typ av rumsligt minne som är kopplat till hippocampus. Forskarna tolkade det som ett tecken på att GPS-användning kan bidra till försämringen.

En viktig detalj: dåligt lokalsinne förklarade det inte

En naturlig invändning är att orsakssambandet kan gå åt andra hållet. Kanske använder de som redan är dåliga på att hitta helt enkelt GPS oftare? Dahmani och Bohbot testade det. De fann inget samband mellan hur mycket GPS deltagarna använt och hur de själva skattade sitt lokalsinne. Över de tre åren hängde inte heller förändringar i självskattat lokalsinne ihop med ökad GPS-användning.

Samtidigt är författarna tydliga med begränsningarna. Uppföljningsgruppen var mycket liten, eftersom uppföljningen inte var planerad från början och många deltagare inte gick att nå. Urvalet bestod av friska unga vuxna i en enda stad, och GPS-vanorna byggde på deltagarnas egna uppgifter. Studien är korrelationell, och forskarna skriver själva att falska samband inte kan uteslutas och att resultaten behöver upprepas i större grupper.

Vad händer i hjärnan när navigatorn tar över?

En studie från University College London, publicerad i Nature Communications 2017, ger en ledtråd till varför GPS kan påverka oss. 24 frivilliga fick navigera i en datorsimulering av stadsdelen Soho i London medan forskarna mätte aktiviteten i hjärnan.

När deltagarna valde väg på egen hand ökade aktiviteten i hippocampus varje gång de kom in på en ny gata, och mest när det fanns många möjliga vägval. Även prefrontala cortex, som är inblandad i planering, reagerade vid korsningar. När deltagarna i stället följde instruktioner från en navigator syntes inte den extra aktiviteten. Hjärnan slutade helt enkelt att räkna på gatunätet.

Det är värt att minnas att hippocampus är samma struktur som forskare tidigare sett förändras hos Londons taxiförare när de lärde sig stadens gator utantill.

Fotgängare med GPS, papperskarta eller ingen karta alls

Redan 2008 publicerade forskaren Toru Ishikawa och kollegor en studie i Journal of Environmental Psychology där 66 personer skulle gå till sex platser i en stad. En grupp använde en mobil med GPS, en annan en papperskarta i A4 och en tredje fick först gå sträckan tillsammans med en forskare och sedan hitta själva.

GPS-gruppen gjorde fler fel, stannade oftare, gick längre och tog längre tid än kartgruppen. När deltagarna efteråt skulle skissa rutterna hade GPS-användarna sämre koll på vägen. Bäst gick det för dem som hade gått sträckan i verkligheten först. Forskarna påpekade att tekniken var ovan för många och att den lilla skärmen inte alltid kunde visa både position och mål samtidigt. Mobilerna har blivit mycket bättre sedan dess, men iakttagelsen att blicken fastnar på skärmen i stället för på omgivningen känns fortfarande igen.

Den samlade bilden: ett svagt men konsekvent samband

Enskilda studier kan peka åt olika håll. Därför är metaanalyser, där man väger samman många studier, särskilt intressanta. År 2024 publicerade Laura Miola och kollegor en systematisk genomgång i Journal of Environmental Psychology. Den omfattade 23 studier med deltagare mellan 16 och 84 år.

Slutsatserna är värda att läsa noga:

• Mer GPS-användning hängde ihop med något sämre kunskap om omgivningen.
• Mer GPS-användning hängde ihop med något sämre självskattat lokalsinne.
• Däremot fanns inget signifikant samband med hur bra man faktiskt hittade fram till ett mål.

Sambanden var svaga, och skillnaderna mellan flitiga och sparsamma GPS-användare var små. Forskarna beskriver relationen som dubbelriktad: den som har svagare rumslig förmåga kan luta sig mer mot GPS, vilket i sin tur kan försvaga förmågan ytterligare. Någon säker orsak kunde inte fastställas.

Sammanfattningsvis finns det alltså goda skäl att tro att ett passivt följande av en navigator inte tränar vår inre karta. Men det finns inget stöd för att GPS i sig skulle förstöra vårt lokalsinne.

Så behåller du kartan i huvudet

Poängen är inte att sluta använda GPS. Det är ett utmärkt verktyg när du ska hitta en adress du aldrig besökt. Frågan är snarare hur du använder den. Några förslag som utgår från studierna ovan:

1. Titta på kartan innan du går. Gör en grov plan i huvudet och använd sedan GPS:en som kontroll, inte som enda vägvisare.
2. Gå vissa sträckor utan telefon. Ishikawas studie tyder på att direkt erfarenhet ger bäst ruttkunskap.
3. Lägg märke till landmärken. Dahmani och Bohbot såg att flitiga GPS-användare noterade färre landmärken. Att aktivt titta efter dem är en enkel motvikt.
4. Välj väg själv ibland. Det är när du fattar beslut vid korsningar som hjärnan arbetar med gatunätet, enligt UCL-studien.
5. Lär dig namnen. Gatunamn och stadsdelsnamn gör det lättare att placera ut platser i förhållande till varandra.
6. Rita en karta från minnet. Det är både ett test och en träning, och det avslöjar snabbt var luckorna finns.

Träna din inre karta några minuter om dagen

Om du vill hålla igång lokalsinnet utan att ge dig ut på långpromenad varje kväll kan du prova Ortkoll. Det är ett gratis kartspel för Malmö, Göteborg och Stockholm som bygger på kartdata från OpenStreetMap. I läget Hitta ska du peka ut var en gata ligger, i Vilken? ska du namnge en markerad plats och i Nämn alla ser du hur stor del av stadens gator du kan räkna upp. Dagens utmaning ger tio frågor om dagen, samma för alla, så att du kan jämföra med vänner. Prova på ortkoll.se och se hur mycket av staden som faktiskt sitter kvar när telefonen ligger i fickan.

Källor

• Dahmani & Bohbot (2020): Habitual use of GPS negatively impacts spatial memory during self-guided navigation, Scientific Reports
• UCL News: Satnavs 'switch off' parts of the brain (2017)
• BPS Research Digest: Don't ditch your paper maps just yet (om Ishikawa m.fl. 2008)
• PsyPost: Use of GPS might reduce environmental knowledge and sense of direction (om Miola m.fl. 2024)
• Wellcome: Changes in London taxi drivers' brains driven by acquiring 'the Knowledge'